188
Som kompositör blev han mycket anlitad. Så skrev han 1781 musiken till Kopparslagaren (uppf. d. 8⁄12); 1783 tillsammans med Stenborg musiken till Donnerpamp (uppf. d. 21⁄6); 1784 musiken till Herregårdshögtiden (uppf. i anl. av konungens återkomst från Italien d. 4⁄8); s. å. Njugg spar, fan tar (uppt. d. 17⁄2); 1788 Landstigningen (uppf. i anl. av drottningens födelsedag d. 22⁄7); 1789 Lizette (uppf. d. 25⁄1); 1790 förändrad musik till Syrinx (uppf. d. 20⁄1); 1791 Den tokroliga natten (uppf. d. 28⁄10); 1792 Kvinnorna och förtroendet (uppf. d. 11⁄6); 1793 Den förförda flickan (uppf. d. 19⁄11). Dessutom skrev han ouverturen till Kronofogdarne (uppf. d. 12⁄9 1787), slutkören till Maskeraden (uppf. d. 11⁄12 1788) samt delar av musiken till Tillfallet gör tjuven (upp. d. 23⁄3 1788).
Av alla dessa är otvivelaktigt musiken till Kronofogdarne den bästa. Zander visar sig i alla sina arbeten som en synnerligen talangfull kompositör. Hans förebilder äro de franska komiska operorna, men han följer dem ej slaviskt utan omsätter dem efter sin egen individualitet.
Efter Zanders död gick musiken tillbaka vid teatern. Stenborg fick själv övertaga ledningen av musiken så gott sig göra lät. Även teaterns hela verksamhet visade tendens till upplösning. Karl Stenborg hade så småningom ådragit sig en skuld på 15,000 rdr och kunde ej på något sätt återbetala denna summa. Konung Gustaf IV Adolf ingrep därför och förordnade d. 3. nov. 1798, att beloppet skulle gäldas genom ett ur hans kassa upptaget lån, mot villkor att “Svenska komiska teatern“ jämte privilegiet därpå upphörde följande året. Den 16 april 1799 gavs även sista föreställningen.
