13. Svensk tonsättareverksamhet utom operan.
De utom operan verkande svenska kompositörerna låta lämpligast fördela sig på två grupper: den ena den klassiskt-formalistiska, betonande musikens teoretiska sida, den andra den liedmässigt melodiska, betonande musiken såsom en känslans konst. De till den första gruppen hörande hava sin styrka i de symfoniska formerna, de till den andra i den enkla folkliga visan. Inom den första gruppen äro förebilderna Bach, Händel, Gluck, Haydn, Mozart, inom den andra de tyska liedkompositörerna Hiller, Schulz, Reichardt m. fl. med inslag av fransk chanson. Äro de förra kanske mera representativa för sin egen tid, äro de senare så mycket mera förebådare av den kommande tiden. Till den första kunna räknas: Kraus, Wikmanson och Frigel, till den andra: Åhlström, Palm och Hæffner.
Josef Martin Kraus, vars verksamhet för operan redan är tecknad, bör som symfoniker räknas till Sveriges allra främsta tonsättare. Före sin ankomst till Sverige hade han endast skrivit några få tonverk av betydelse. Först på svensk mark utvecklade sig hans personlighet i sin fulla storhet. Den mest träffande karakteristiken av Kraus’ konstnärsskap giver oss Frigel: “Huvuddraget i Kraus’
