192
En tonsättare, vilken till sitt skaplynne är Kraus mycket närstående, är Johan Wikmanson. Han föddes i Stockholm d. 28 dec. 1753. Redan i sin tidigaste barndom visade Wikmanson stor fallenhet för musik. H. F. Johnsen blev hans lärare i klavérspel och generalbas. Oaktat den musikaliska undervisningen önskade föräldrarna likväl ej, att sonen skulle gå musikbanan, utan satte honom i matematik- och instrumentmakarelära i Köpenhamn 1770. Här rönte han likväl mycket hård behandling av sin mästare, erhöll ingen undervisning, utan led nöd på de mest oumbärliga behov. Wikmanson beslöt då att övergiva läran och födde sig genom undervisning i klavérspel, tills han hemifrån erhållit medel till hemresan. Vid sin hemkomst tog han genast plats vid kgl. postverket; 1772 övergick han till nummerlotteriet, befordrades 1773 till kontorsskrivare samt kort därpå till kammarskrivare i kastellettkontoret; 1778 kassör i samma kontor; kort därefter erhöll han kamrers fullmakt. Någon tid efter sin återkomst till Sverige utnämndes han till organist vid holländska- reformerta kyrkan; blev 1781 organist i storkyrkan, 1796 direktör för Mus. Akad:s undervisningsverk och 1797 lärare i harmoni och kontrapunkt. Han avled d. 10 jan. 1800.
Wikmanson ägnade sig med iver åt musikteoriens studium. Han spelade först altviol, men sedan han blivit nära bekant med Pihlman, lämnade han denna för violoncellen och blev snart en framstående exekutör på detta instrument. Med Kraus knöt han närmare bekantskap och studerade hos honom noggrant kompositionsläran. Även med Vogler var han nära förbunden och fick av honom kunskap i den djupare musikteorien. Vogler överlät även åt Wik-
