slog Frigel att på konungens bekostnad företaga en utrikesresa för att vidare utbilda sig i komposition. Frigel rådfrågade sig först med Naumann och Uttini och erhöll deras tillstyrkan. För att rätt förbereda sig till resan studerade han nu med iver kompositionsläran och genomgick en mängd partiturer. Samtidigt fick han i uppdrag att anordna musiken till åtskilliga operor, såsom Grétrys Zemire och Azor 1778 och Monsignys Arsène s. å. Även komponerade han flere större och mindre tonverk såsom musiken till operan Zoroaster, efter ord av Pihlgren, samt en Kantat med text av Kellgren, vilken senare utfördes vid en högtid i Utile Dulci och vann mycket bifall. Vid denna tid lärde han känna Kraus och fann i honom en själsfrände. Med vilken grundlighet han studerat Kraus’ tonverk, vittnar hans karakteristik av honom som tonkonstnär i Stridsbergs minnestal 1798. De framgångar, Frigel gjorde som tonkonstnär, föranledde Mus. Akad. att 1778 kalla honom till sin medlem. Han invaldes samtidigt med Kraus och Naumann. Mus. Akad. erbjöd sig dessutom att till hans tilltänkta resa få bidraga med 300 rdr. specie årligen.
Emellertid förordnades en ny teaterdirektör. Den tilltänkta summan för Frigels studier i utlandet avknappades allt mer och mer, och slutligen tyckte sig Frigel märka, att han endast skulle mottaga summan som en nådegåva. Hellre än att tigga sig till summan, beslöt han då att uppgiva resan samt utbyta konstnärsbanan mot ämbetsmannabanan. Genom statssekreterare Liljencrantz’ förord antogs Frigel vid handels- och finansexpeditionen 1779 som extra ordinarie. Han avancerade nu tämligen raskt; blev kopist 1781, kanslist 1783, sekreterare i statskontoret
