Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

12

somnade, med undantag av en stor ohygglig orm, som kröp bort till honom och grov sitt huvud in i hans bröst, intill det nådde hjärtat. Där lät han sitt liv med stor själsstyrka.“

Fiddla.
Fiddla.

Fiddla.

Under 900-talet synes även gigan ha förekommit. Första gången namnet förekommer är som binamn på en person, som levde under senare hälften av 900-talet. F. Jonsson sluter härav, att instrumentet varit sällsynt vid denna tid. Med giga avses ett knäppinstrument med gripbräde. Vid 1100-talets början har således stränginstrumentens antal stigit till tre: lyra, harpa och giga. Av dessa var lyran helt säkert i tillbakagång, och endast harpor och gigor förekommo allmänt. Nya stränginstrument tillkommo dock snart, och av dessa blev det från Orienten med korstågen hastigt i Europa populära instrumentet psalterium omtyckt även i Norden. Från och med 1200-talets början omnämnes det ofta i litteraturen. Ett annat under 1200-talet ej sällan omnämnt instrument är symfoni, längre fram även känt under namnet lira, varunder förstås ett stränginstrument med gripbräde och toner frambragta med vev. Slutligen förekommer även fiddlan eller ett stränginstrument med gripbräde och spelat med stråke. Då furstarnas musik på 1200-talet skildras, sker det ofta genom uppräknande av alla dessa musikinstrument: harpa, giga, psalterium, symfoni och fiddla. Även omtalas dessa instrument i litteratur behandlande konungar från 800- och 900-talet, något