226
utvecklingen man ansåg härigenom blivit följden. När därför Du Puy 1822 gått bort, sökte man nästan omedelbart påverka den allmänna andan mot allt det franska till förmån för det tyska. Den nya hovkapellmästaren Johan Fredrik Berwald lämnade härvid ett gott stöd.
Berwald hade isynnerhet som framstående violinist gjort sig ett frejdat namn, ej blott inom Sverige utan även i utlandet. Hans kompositoriska verksamhet var mindre betydande. Kompositionerna äga renhet, klarhet och innerlighet, men röja ej någon högre begåvning. Som ledare vid teatern höll han likväl traditionerna uppe och framförde även flera nya operor av berömda mästare.
J. F. Berwald var född i Stockholm d. 4 dec. 1787, såsom son till violinisten i hovkapellet G. J. A. Berwald. Redan vid 6 års ålder spelade han på en av fadern given konsert i Riddarhuset (d. 1 dec. 1793) och vann mycket bifall. År 1795 åtföljde han sin fader till Köpenhamn och spelade där på kgl. teatern. Från år 1800 företog han en mängd konsertresor bl. a. till Petersburg, där han blev elev av Rode. Återkommen till Sverige 1813 anställdes han s. å. som altviolinist, året därpå som förste violinist och slutligen 1816 som konsertmästare i hovkapellet. Från d. 20 sept. 1823 var han ordinarie kapellmästare och avgick d. 30 juni 1849. Död d. 26 aug. 1861. — Skrev musik till 26 teaterstycken däribland till tragedien “Oden i Svithiod“, “Birger Jarl“ och “Erik XIV“. Av hans kompositioner blev isynnerhet romansen “Ack, du för vilken jag evigt skall ömma“ populär.
Under Berwalds hovkapellmästaretid vann den romantiska operan sin första seger i Sverige med Webers Friskytten, vilken 1823 hade sin premiär
