240
samla ungdomen för sjungande av manskvartetter. Då knappast någon repertoar förefanns, skrev Hæffner själv de första manskvartetterna. Hit höra: Under Sveas banér, Samloms bröder, Vikingasäten (1814), Viken tidens flyktiga minnen (1818), Låt dina portar upp (1832). Även arrangerade han en del av sina solosånger för manskör. Med alla dessa manskvartetter gav han den svenska manssången dess första repertoar. Att han därvid givit den manliga körsången kraftiga impulser ligger i öppen dag, dock må man ej därmed tänka sig en fast manskörsinstitution vid universitet, vilken ej ännu var grundad vare sig i Uppsala eller annorstädes i Norden. En sådan fast studentsångsinstitution grundades först under nästa epok.
Såsom director musices skrev Hæffner även festkantater vid akademiska högtider, jubelfester, magisterpromotioner, kungliga minneshögtider i universitetsstaden m. m.
Hæffner var som personlighet högt älskad i staden såväl av professorer som studenter. Han angav tonen för den akademiska musikens art. Den franska musiken hatade han, men den polyfona gedigna andliga musikens tyska mästare voro hans ideal. Gluck satte Hæffner högt, dels emedan han betonade den grekiska andan, dels emedan han höll fast vid “en själfull deklamation“. “Händel, Gluck och Bach äro Gud Fader, Gud Son och Den Helige Ande i musiken“ var hans uttryck.
Hæffners tankar blevo även Uppsalakretsens tankar, och åt professorerna Atterbom, Geijer och Törneros meddelade Hæffner samma vördnad och entusiasm för de stora tyska mästarna. Den tyska romantikens
