256
Mera värma visade man italienarna med Bellini och Donizetti. Den förres Norma gavs första gången 1841 och Sömngångerskan 1843. Av Donizetti uppfördes Kärleksdrycken 1840, Anna Bolena 1844, Regementets dotter 1845, Lucia 1848, Don Pasquale 1848 och Leonora 1850. Den tyska romantikens store operakompositör Marschner, vilken i Köpenhamn vid denna tid vann så mycken förståelse, negligerades alldeles i Stockholm, och hans huvudopera Hans Heiling fick vänta till 1865 på sin svenska premiär. Tempelherren och judinnan och Vampyren blevo aldrig uppförda på kungl. scenen.
Av svenska originalalster för scenen framkom knappast mera än ett: Frondörerna av A. F. Lindblad (1835), men detta måste efter 8 representationer nedläggas. Van Booms Näcken (1844) uppfördes blott 4 gånger, Franz Berwalds Jag går i kloster (1843) gavs 6 gånger och samma kompositörs Modehandlerskan (1845) endast en gång.
I övrigt nöjde man sig med att skriva musik till skådespel. Förutom J. F. Berwald, som skrev musik till 26 teaterstycken framträdde härvid mest J. N. Ahlström (1805—57), vilken hann med att skriva musik till ej mindre än 102 pjäser. De festa av dessa skrevos under den tid han var kapellmästare vid Mindre teatern (1842—54). Av de på sin tid mest populära styckena märkas: Ringaren i Nôtre Dame, Positivhataren, Agne, Hinko och Urdur, Döden fadder.
Av operans sångkrafter fanns under denna tid en världshistorisk personlighet: Jenny Lind. Född 1820 i Stockholm hade hon fått sin utbildning av Crælius och Isac Berg; 1836 uppbar hon huvudrollen i "Frondörerna", och 1838 skedde den stora
