.jpg)
Ludvig Norman.
Det nya, som med 50-talet begynte inom musiken kom ej från Berlin, där en frostig akademisk kyla rådde, utan från Leipzig, staden med traditionerna från Mendelssohns dagar, där Ferd. David, Gade, Schumann, Moscheles, Hauptmann verkat eller ännu på 50-talet verkade. Där var allt sjudande liv. Alla de nya strömningarna möttes där, Mendelssohns, Schumanns ja t. o. m. Liszts. Dit sökte till sist även nordborna. Några av de första lärjungarna från den svenska huvudstaden blevo Alb. Rubenson och Ludv. Norman. Båda hade tagit varaktiga intryck av såväl Schumann som Gade och representerade därför mindre den formalistiska Mendelssohnska skolan än den åt nyromantiken syftände Schumannska.
Den som först kom hem var Albert Rubenson (f. 1826 i Sthlm), vilken redan 1850 anställdes i hovkapellet som altviolist. Han hade 1848 följt Gade från Leipzig till Köpenhamn och där fått sin sista utbildning under honom. Väl hemkommen begynte han strax i skrift verka för den nya stilen och glömde ej att därvid strängt framhålla den möjlighet till nordisk nationell stil, som fanns för nordbon genom att ej ensidigt upptaga Mendelssohnstilen utan Gadestilen. Även anslöt han sig till den inhemska folkmelodirörelsen, om än han som fackutbildad musiker var för stolt för att sänka sig ned till dilettanter. Tvärtom var grundtanken i hans uppsatser alltid
