Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/312

303

och Lyran o. harpan 1894; E. Lalo följde därefter på 90-talet och Debussy först med nya århundradet (L’après-midi d’un faune 1906, La demoiselle Élue 1910). G. Charpentiers “musikaliska roman“ Louise hade 1903 givits å Svenska teatern och s. å. gavs även symfoniska stycket Intryck från Italien. Av andra franska mästare kan nämnas Paul Dukas med L’appenti sorcier 1903. C. Franck blev redan på 90-talet rätt uppmärksammad. Dock gåvos hans större saker först med det nya århundradet: Les béatitudes 1897, Rebecka 1898, B-mollssymfonien 1899, Variations symfoniques 1902, Le chasseur maudit 1906, La procession 1908, Davids 50:de psalm 1910, Les Djinns s. å. Hans lärjunge och trogne försvarare d’Indy har däremot blivit så gott som okänd för svensk konsertpublik (1917: Istar). Av belgare blev Edg. Tinel känd 1900 med Wallmoblomma och 1907 med Franciscus. Av den nyare tyska skolans män tillhör Richard Strauss 1900-talets första årtionde. Wanderers Sturmlied 1897 var det först givna stycket, sedan följde Till Eulenspiegel 1901, Macbeth 1906, Don Juan 1907, Tod und Verklärung 1910. Richard Strauss kom själv 1917 till Stockholm och mottogs då med varm sympati. Max Schilling, som 1918 gästade huvudstaden, blev först 1902 känd genom Kung Oedipus, därefter 1910 med Das Hexenlied. Mahlers tondiktning nådde Sverige först med andra årtiondet och då med 5:te symfonien 1913. Max Reger förvärvade sig även med samma andra årtionde flera vänner. Hans större verk äro dock ännu sällan givna. Serenaden gavs 1906 och Julkantaten 1910. Wolf-Ferraris La vita nuova uppfördes första gången 1912, men har sedan blivit vida känd. Nämna vi så