309
å flera platser. Ouverturen Excelsior uppfördes 1897. Som dirigent var han fästad vid Filharmoniska sällskapet 1897—1900 och ledde under denna tid vid flere tillfällen även hovkapellet. 1900—01 var han andre hovkapellmästare. 1904 anställdes han som dirigent vid Nya filh. sällsk. Efter en vilotid i Italien 1906—07 mottog han platsen som dirigent vid Orkesterföreningens konserter i Göteborg, där han sedan verkat och målmedvetet arbetat för stadens musikliv. Genom honom har Göteborg i konserthänseende blivit landets främsta stad, och många av den nyare tidens främsta orkesterverk ha först i Sverige uppförts där.
Av hans produktion efter 1900 märkas: en violinkonsert 1901, Ett folk för bar., kör o. ork. (med den nu så populära sången Sverige, 1905), Ithaka för bar. o. ork. (1905), Midvinter (1908), Folket i Nifelhem (1913), Vårnatt (1913), andra pianokonserten (1908) m. m.; därjämte 5 stråkkvartetter, serenad, violinromanser m. m. Slutligen har han även skrivit ett flertal solosånger. Ehuru han som pianist på ett förträffligt sätt tolkat andras pianoverk, har han likväl själv endast utgivit ett fåtal pianokompositioner. — Såsom dirigent, kompositör och pianist har han länge hört till landets allra främste.
Nästan samtidigt med Stenhammar framträdde Hugo Alfvén. Han är född i Stockholm 1872 och studerade violin under L. Zetterquist och komposition under J. Lindegren. Av denna senare lärde han sig älska de polyfona formerna, vilka han med förkärlek använt i sina kompositioner. 1897 framträdde han med en symfoni i F-moll, som vann mycket beröm. Ännu större blev bifallet vid andra symfonien i D-dur 1899. 1896 och 99 hade han statens rese-
