312
fördes 1906. En cellosonat utgav Musikaliska konstföreningen 1876. Andersen skrev även en stråkkvartett, ett adagio för 3 vcellor, 2 horn och kbas. samt solosånger och körer. — På 90-talet framträdde på det instrumentala området ytterligare E. H. Ellberg (f. 1868 i Söderhamn; altviolinist i hovkap. 1887—1905; lärare i kpunkt, instrumentation och komp. vid konserv. sedan 1903). Han blev först känd genom en del kammarmusikverk: en stråkkvartett 1910, introd. o. fuga 1891, stråkkvintett 1895; sedan genom ork.-verk som: en ouverture i F-moll 1892, symf. i D-dur 1897, konsertouverturen Vårbrytning 1906, baletterna En sommaridyll 1899 och Askungen 1906; manskvartetter, marscher m. m. — Företrädesvis som balladkompositör erhöll Erik Åkerberg (f. 1860 i Sthlm, musiklärare vid Norra latinlärov. sedan 1895, ledare av flera körsällskap, bl. a. Filh. sällsk. 1900—03) ett namn. Bland hans verk för solo, kör o. ork. märkas Foran Sydens kloster (1883), Skogsrået (1884; omarb. 1899), Prinsessan o. svennen (1888) Till aftonstjärnan (1889), Flygande holländaren (1893), Törnrosas saga, Der Barde (1895). Därjämte skrev han På fjället för stråkork., mazurka för violin-ork., 2 stråkkvintetter (1887 o. 1903), pianostycken, manskvartetter o. solosånger.
En framträdande plats i periodens musikodling tillkommer Tor Aulin, ej så mycket som kompositör utan framför allt som organisatör och ledare. Han var född i Sthlm 1866 och blev efter grundlig utbildning (Sauret å violin o. Scharwenka i komposition) konsertmästare i hovkapellet 1889. Redan 1887 hade han grundat den s. k. Aulinska kvartetten, vilken inlade en synnerligen stor förtjänst om kammarmusiken. Fr. o. m. 1905 medverkade Wilh. Stenhammar som
