30
sekvensen varit i högre mån odlad, under det att hymnen fått träda tillbaka. Detta överensstämmer även med den vanliga regeln, i det att sekvensen tillhörde allmänna gudstjänsten såväl i stad som på landet, under det att hymnen fick sin odling företrädesvis under vardagsgudstjänsterna i klostren. Hymnen undandrogs därigenom allmänheten. Även i musikaliskt hänseende synes man ha visat hymnen en viss likgiltighet, i det man sällan skrev en ny melodi till en ny text utan tog från de redan kända hymnerna, vad som händelsevis passade. Så äro t. ex. de flesta svenska helgonhymnerna lån från allmänt kända medeltidshymner. Sigfridhymnen “Sigfridi archipresulis“ hämtar sålunda sin melodi från “Christe redemptor omnium“, hymnen “Laudes atque preconia“ till samma helgon från “Adesto sancta trinitas“, Henrikhymnerna “Assunt festa celebria“ och “Christe miles“, båda samma melodi, från “Adest dies læticie“, Josephushymnerna “Scriptores evangelici“ från “Exultet aula celica“, Katarinahymnen “Katarina collaudemus“ från “Pange lingua gloriosi“. Även inom Vadstena kloster följde man denna ordning och tog melodierna utifrån. Även om det ej är möjligt att nu finna utländska melodimotsvarigheter till alla de i Sverige diktade hymnerna, äga vi därför ej rätt att förklara dessa som svenska original. Redan nu kunna vi bestämma ursprunget till 3⁄4 av de svenska hymnmelodierna. Vad som helt säkert befrämjat dessa melodilån var en egendomlig sed inom hela katolska kyrkan att vid vissa tillfällen sjunga de i ritualen förekommande hymnerna, oavsett vilka texter det än var, på en viss allmänt känd hymnmelodi.
Om vi således ej äga rätt att tala om svenska
