student, Theodoricus Petri Ruuta 1582 tryckte en samling under titeln “Piæ Cantiones“. Vi skola längre fram återkomma till denna sångsamling.
Då flera sånger i Theodorici Petri samling ej återfinnas bland utlandets samlingar, torde man kunna förmoda, att åtminstone några äro tillkomna i Sverige. Att de ej diktats och tonsatts först på 1500-talet framgår ej blott därav, att den latinska cantiondiktningen under 1500-talet var så gott som utdöd, utan även av melodiernas hela struktur. Som vi längre fram skola se, voro även några sånger i Piæ cantionessamlingen flerstämmiga, och med ledning av det sätt, varpå stämföringen är behandlad, få vi ännu klarare bevis för, att dessa sånger åtminstone gå tillbaka till medeltiden.
Den skolmässiga cantionen var till sitt ursprung fransk och nådde som skolsång ej ut till den stora publiken, så mycket mera, som den alltid höll fast vid latinet. Med 1300-talet mottog Skandinavien även inflytande från Tyskland och erhöll därmed även en annan sångart mera folklig och även mindre lärd. Dess första namn är leis, vilken benämning är en förkortning av Kyrie eleison (mässans första del: Herre förbarma dig), enär denna sångart uppstått därigenom, att vokaliserna på Kyrie fingo underlagda textversar. Leisen blev emellertid aldrig en liturgisk sång utan kom att tillhöra den enskilda andakten. I början var även den på latin, men blev snart en sång på modersmålet eller blandat mål, varav hälften latin. Man har givit denna diktning namnet ’andlig folkvisa’. Den sammanfaller till sin glanstid med mästersången och även det andliga skådespelet (jul-, passions- och påskspelen). Till innehållet är den alltid strängt religiös med lov-
