improviserade då efter vissa regler en andra stämma till huvudstämman. På så sätt behövde man aldrig skriva ut den nya stämman i sångboken. Allt efter som man själv fann lägligt sjöng man flerstämmigt såväl vid allmänna gudstjänsten till rituella sången som i klostrens dagskurser. Enär den nya stämman icke
.jpg)
Exempel på svensk discantussång
utskrevs, ha vi inga exempel bevarade till våra dagar,
och vi kunna därför ej bedöma, huru mycket flerstämmig
sång som verkligen övats i Sverige under
medeltiden. Först med 1400-talet träffas några
litterära källor, som omtala flerstämmig sång. Den
flerstämmiga musik, som företrädesvis odlades under
1300-talet, var den s. k. discantsången, vilkens
grundprincip var motrörelse. Steg melodistämman, så föll
