gitta så strängt yrkar på, att orglar ej fingo finnas i hennes kloster, ty nog var det “sött och gott“ att höra orgel, men ändå måste den vara borta, “förty det skall vara sann timmans samdräkt“. För enhetens och ordningens skull borde instrumentet uteslutas.
Vi få tänka oss samma slitning, för vilken Birgitta varnar, i alla kyrkor, där orglar under 1400-talet funnos.
Medeltidens sista år är den snabba utvecklingens tid. Allt det nya störtade med ens över Norden, från alla håll kommo friska intryck och ideer över landet; att undanhålla dem var ej möjligt. Vid 1500-talet var allt mottaget, kulturintrycken från den stora världen hade kommit, men man hade ej haft tid att smälta allt, intrycken voro mottagna men ej förarbetade. En ny tid skulle komma, där det ej blott berodde på receptiviteten utan på reproduktionen. Det var reformationstiden förbehållet att dana det nya av allt det hopade stoffet. Materialet var samlat, byggnadsarbetet kunde begynna.
