ningpsalmer förekomma i kyrkoordningen 1581: “Af djupsens nöd“, “Fader vår som i himlom äst“, “O Fader vår“, “Nu bedja vi“. Predikstolspsalmer voro: “O du helge Ande kom“, “Nu bedje vi“ samt vid jultiden “En jungfru födde“; Ordinantian bestämmer predikopsalmen till att endast vara Veni sancte spiritus. Efter predikan föreslår varken Ordinantian eller mässordningen av 1614 någon särskild psalm. Avslutningspsalmer äro enligt 1614 års mässordning: “Förläne oss Gud så nådelig“, “Gud gifve vår konung“. Till dessa psalmer kom sedan efter Gradualet sekvensen. På juldagen var det Grates munc omnes eller Lætabundus, på påskdagen Victimæ paschali.
Verkliga koralböcker i vår mening finnes ej i Sverige förrän på 1700-talet. Dessförinnan fick man nöja sig med “koralpsalmböcker“ d. v. s. psalmböcker med här och där tryckta noter. Den första psalmboken i denna mening är 1616 års kyrkosångbok med 16 psalmmelodier. Alla dessa återfinnas i de flesta psalmböckerna från 1600-talet och upptagas även i koralpsalmboken av 1697. En ny upplaga med alldeles samma melodier (blott meddelade i en annan ordning) utgavs i Stockholm 1623. Av de egentliga psalmböckerna kunna sedan nämnas P. J. Rudebecks Enchiridier, vilka från och med 1622 utkommo i en mängd upplagor. Här förekommer dock endast “Tron“ med noter (i tvåkörig sättning). Någon psalmbok med nottryck utkom sedan ej förrän J. Arrhenii “Psalmeprov“ år 1689 (ny uppl. 1691). För den enskilda andakten trycktes 1619 en samling andliga sånger av H. L. Rhezelius (samlade av fadern Laurentius Jonæ), vilka dock ej upptogos bland kyrkans psalmer. Hovkapellmästaren J. Thorstenius lär 1602 ha utgivit en reformert psalmbok
