Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/68

Den här sidan har korrekturlästs
59

I klaverna, II stämmor, III sången, IV hexachordet, V noternas valör, VI noternas förhållande till varandra.

För den praktiska sångövningen fick man mestadels nöja sig med handskrivna sångböcker. En sådan från 1620-talet för den enstämmiga sången är den i Västerås skolbibliotek förvarade samlingen med titeln: “Hymni svetici tum latini in schola Calmariensi usitatissimi", alltså de i Kalmar skola mest brukade hymnerna på svenska och latin. Den innehåller 36 koralmelodier, de flesta gamla medeltida hymner vid jul, påsk och pingst. Samlingen står nära den 1619 av Rhezelius utgivna sångboken.

För den enstämmiga och enklare flerstämmiga musiken utom allmänna gudstjänsten hade man en särskild för svenska förhållanden utarbetad sångbok att tillgå. Den finske studenten och adelsmannen Theodoricus Petri Ruuta hade under sin studietid vid Rostocks universitet 1582 samlat och utgivit en notbok “Piæ cantiones“. Vi ha redan nämnt den i samband med medeltidens cantionsång och mensuralmusik. Boken omfattar, sådan den föreligger i denna första upplaga, 73 sånger, fördelade på 11 grupper, först sånger vid jul-, påsk- och pingsthögtiderna, sedan sånger direkt avseende skollivet. 61 sånger äro enstämmiga, och av de övriga 12 äro 7 tvåstämmiga, 3 trestämmiga och 2 fyrstämmiga. Som vi förut påpekat, äro de flerstämmiga i en sättning, som genast framhäver dem som rena medeltida produkter. På 1500-talet stod den flerstämmiga satsen på en betydligt högre ståndpunkt. Vi måste således beundra mera utgivarens pietet att oförändrat medtaga dessa gamla sånger från en redan då svunnen tid än hans pedagogiska förmåga. En ny reviderad