Festen började på lördagen med, att “Kungl. Maj:ts frid utblåstes“. Om söndagen, då färden gick till kyrkan, heter det: “Först när K. M., som berört är, drager från slottet, skall uppblåsas i trumpeterna och slås på härpukorna, och skola spelmännen skynda sig sedan, så att de äro före K. M. på kyrkogården, där skola de uppblåsa i stora pommertar. Sammaledes ock när bruden drager till kyrkan, skall ock spelas både på slottet och kyrkogården som tillförne.“ Sedan alla satt sig i kyrkan, fortsättes det med musiken: “När det är skett och K. M. går in i koret i sin stol, desslikes bruden, blåse spelmännen upp i de instrument, som dem vidare befallt bliver, hafve och för händer med diskant, sammaledes må ock fiddlarna spela på deras gigor tillsammans med simfoniet, om K. M. det eljest behagar.” På aftonen samma dag “sedan K. M. med henne dansat haver … sjunges först discant, sedan spelas på simfoni och annat spel … men när hans nåd då kommer, blåses upp i basuner, sammalunda ock när brudhanen med konfektet inbäres“. På måndagen avslöts festligheterna mot aftonen med dans, vari konungen själv deltog.
Under Erik XIV steg musiken än ytterligare i anseende. Själv var konungen musiken varmt hängiven: “Han tillbringade ofta sina aftnar“, säger en samtida, “med musik och sång i några fås närvaro.“ Erik Sparre, som var konungens page, omtalar, att “konungen själv sjöng väl och komponerat det som ibland speltes. Vackra sommaraftnar kunde hans majestät på lodior (båtar) ute på Mälarfjärdarna förlusta sig i sällskap med musiken, varande i kärlek av ömt hjärtelag". En 1568 upprättad förteckning på konung Eriks bibliotek upptager ej mindre än
