86
verksamhet han där utövade, låter sig ej så lätt förfölja, enär alla handlingar därom saknas. Med de 6 franska violinisternas ankomst 1647 synes den franska balettmusiken kommit särskilt på modet. Düben fick då till uppgift att skriva musik till dessa danser. Uppsalahandskriften I. M. 109 meddelar flera sådana av Dübens komposition: 3 allemander, 13 couranter, 2 sarabander, 1 bourrée och 1 branle. I övrigt synes Andreas Düben ej gärna ha skrivit inom denna konstart. Hans musikutbildning hade gått i en helt annan riktning, och kyrkomusiken med de stora vokala körerna torde ha varit honom kärast. Han fick även ännu en gång tillfälle att skriva i denna stil, i det att han författade ett Miserere för Karl Gustafs begravning den 7 nov. 1660 i Riddarholmskyrkan. Han var då en gammal man och synes ej ha kunnat hindra kapellets decimering under Karl Gustafs regering. 1662 avled han.
Som kompositör tillhörde Andreas Düben närmast den venetianska skolan[1] med dess strävan efter att verka med stora mäktiga dubbelkörer utan nämnvärd polyfon apparat. Solosatsen, som eljest var 1600-talets nya uttrycksmedel, kände denna skola ännu ej. Andreas Düben måste därför ha verkat tämligen gammaldags inför den nya smidiga franska hovmusiken, vilken med 1640-talet vann popularitet i landet. Då de franska violinisterna anlände till Stockholm, var han redan en man på inemot 60 år och hade således knappast någon viktigare insats att göra under hovkapellets stora tid 1647—1653. Det bästa han därför givit torde ha tillhört tiden
- ↑ Hans lärare Sweelinck hade fått sin utbildning hos G. Gabrieli i Venedig.
