90
Stockholm. Reseomkostnaderna uppgingo till 600 rdr specie. Sällskapet bestod av 24 skådespelare och musikanter, de senare under ledning av kapellmästaren Vincenzo Albrici.[1] Dessa italienare kommo högt i gunst hos drottningen och hovet. Främlingar, som besökte Sverige, lova musikanternas utmärkta spel. Engelska sändebudet Whitelocke omtalar dem på ett mycket smickrande sätt. Han inbjöd dem till sig och erhöll i gengäld en samling av deras musikstycken. De kvarstannade i landet till 1654. År 1653 hade ett holländskt teatersällskap inkommit i landet, och 1666 anlände ett annat ävenledes holländskt under ledning av Jan Baptist von Fornenburgh. Detta senare kvarstannade till 1674. Det synes hava utövat en synnerligen flitig verksamhet.
Stormaktstidens andra period omfattade tiden
1660—1690 och utgör trettio år av välmakt för
den svenska musikkulturen. Den ledande personligheten
blev Gustav Düben, son till drottning
Kristinas hovkapellmästare Andreas Düben d. ä. Han
var född i Stockholm 1624. Fadern utbildade honom
tidigt till musiker. Uppsala bibliotek förvarar en
övningsbok för honom av 1641, då han således var 17 år
- ↑ Vincenzo Albrici, född den 26 juni 1631 i Rom, var vid denna tid ännu mindre bemärkt som kompositör. Från hans vistelse i Sverige finnes en av hans första kompositioner i behåll: Sinfonia för 3 violiner, Viola, Basso, Teorb, Spinetta, Cembalo, Organo, i tre delar (Sinfonia I, Canzon, Sinfonia II), komponerad 1654 (Ups. Bibl. I. M. Hdskr. I: 1). 1654 trädde han i tjänst hos sachsiske kronprinsen och blev 1664 hovkapellmästare i Dresden. År 1680 flyttade Albrici över till Leipzig, där han beklädde platsen som organist vid Thomaskyrkan. Blev slutligen musikdirektör i Prag, där han 1690 avled. Som kompositör åtnjöt han under senare delen av sitt liv stort anseende.
