nom denna fallit i sömn, skulle Mime döda honom med svärdet och bemäktiga sig skatten. — Sigfrid dödar med sitt segerbringande svärd draken, men när han drar ut svärdet ur hans bröst, sprutar blod på hans hand. Han för hastigt handen till munnen, men i samma ögonblick förstår han fåglarnas sång. En skogsfågel låter honom veta hemligheten med ringen. »Mäktar han ringen att röva, han håller en värld i sin hand.» Han rycker ringen till sig, och skogsfågeln lär honom sedan att undfly Mimes svek. När Mime kommer med drycken, faller han för Sigfrids svärd. Skogsfågeln sjunger nu: »Sigfrid nu slagit den slemme dvärg! Nu vinne han sig den vänaste mö, på fjället fängslad i sömn, skyddad av flammande eld.» — Sigfrid träffar på vägen till den slumrande mön Wotan-vandraren, som spärrar honom vägen med sitt spjut. »Fruktar du flammorna ej, så spärre mitt spjut din väg. Än håller min hand min härskarstav.» Sigfrid drar svärdet och slår spjutet i stycken. Wotans makt är slut. Brynhilda löses från sin sömn av hjältens kyss. »O härliga barn! O barnslige hjälte! Med största dådverk lekande pilt! Leende må jag dig älska! Leende vill jag förbländas! Leende låt oss fördärvas, leende saligt förgås! Vik hädan Valhalls lysande värld! I stoftet störte din stolta borg! Farväl prunkande gudaprakt!»
Ragnarök. — De tre nornorna sitta på Valkyrieklippan och spinna ödets tråd. Sedan Wotans spjut brustit, är dess tråd för lös. Wotans
