106
nerna erkände, att Wagner här givit sitt allra yppersta. Bland alla dem, som nu fylkades om mästaren för att tacka honom, var även — Franz Liszt. Han hade låtit all förstämning fara och kommit till Bayreuth. Vid festen för Wagner riktade sig mästaren först till denne sin hjälpare och tackade honom för allt. Långt innan någon annan hade han trott på honom och stärkt honom i hans arbete just för detta verk, som nu uppförts. Han hade bönfallit honom att lämna allt för att blott ägna sig åt fullbordandet av tetralogien. Han hade hulpit honom i all nöd och trångmål. Inför alla slöt han vännen i sin famn.
Man skildes dock åt med vemod. Ingen visste ännu, om någonsin festspelen skulle kunna återupptagas. Man anade, att dessa långt ifrån voro tryggade för all framtid. Den bittra hånande kritiken från motståndarna betydde härvid mindre. Värre var den ekonomiska sidan. Det visade sig snart, att en brist av 150,000 mark uppstått. Konungen av Bayern räckte ånyo sin hjälpande hand och lånade Wagner hela summan, men likväl var därmed endast situationen räddad för ögonblicket. Ett nytt festspel skulle måhända ännu en gång lämna underskott.
De enskilda delarna lämnades sedan ut till de stora teatrarna, och inom några år var verket känt så långt tysk kultur kunde nå. En särskild Nibelungen-trupp samlade Angelo Neumann 1881 samman, vilken reste omkring till Tysklands större stä-
