der för att uppföra hela tetralogien i mönstergillt utförande. En liten statistik från 1891 kan ge en ungefärlig föreställning om, vilka delar som blivit mest omtyckta. Under tiden 1876—91 — alltså 15 år — hade »Valkyrian» givits 823 gånger, »Rhenguldet» 358, »Sigfrid» 322 och »Ragnarök» 314.
För att betala sin skuld till konungen måste Wagner 1877 resa ut och dirigera konserter. Särskilt gåvo några konserter i London i maj ett glänsande konstnärligt och ekonomiskt resultat. Även gav försäljningen av förlagsrätten betydande belopp.
Trots allt upprivande arbete hade Wagner fått tid att avsluta sin Parsifaldikt. I London upplästes den för första gången för en samling vänner. Redan några månader efter utkom den i tryck. Den hälsades allmänt med stor förtjusning, och Wagner kunde således med full förtröstan skrida till komponerandet av sitt verk. Redan i oktober 1878 lågo första och andra akterna färdiga i skiss, och på Cosimas födelsedag den 25 december överraskade han sin maka tidigt på morgonen med förspelet till »Parsifal», som nyss avslutats i partitur. Hertigen av Meiningen hade ädelmodigt ställt hela sitt kapell till förfogande. Först i januari 1882 var hela verket slutfört.
Redan i mars 1880 hade dock patronatsmedlemmarna församlat sig i Wiesbaden, och de beslöto att utsätta nytt festspel till sommaren 1882 med »Parsifal». Konung Ludvig lovade övertaga protekto-
