Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs

14

den högsta lycka på jorden. »Ingen kejsare, ingen kung, men att så träda fram och dirigera!» Han fick ofta höra operor och blev särskilt gripen av Mozarts. Dock svärmade han mest för Webers egna.

1826 blev det ett nytt avbrott. Rosalie fick plats i Prag och flyttade med modern dit. Richard fick sköta sina studier på egen hand, och det gick ej så bra. I en del ämnen — särskilt matematik — var han alldeles omöjlig, och språkstudierna bedrevos alltmer som blott medel att få läsa klassisk litteratur. Jämte Homeros drogs han nu även till Shakespeare och Goethe samt skrev till och med ett sorgespel »Leubald och Adelaide» efter Hamlet, Lear och Götz von Berlichingen som mönster. En härlig omväxling i de alltför enformiga studierna blevo besöken i Prag. Vägen dit från Dresden tilltalade honom, och han greps av en stor hänförelse för naturen, särskilt bergs- och skogsscenerier. Påskferierna 1827 företog han en fotvandring med en kamrat till Prag och allt avlopp naturligtvis ej utan vissa reseäventyr, något som för tvenne skolgossar var så mycket angenämare. Systerns kvinnliga kamrater intresserade honom mycket, och snart var han ej så litet förälskad. »Jag minns, att en vacker, väluppfostrad flicka, som om söndagarna i enkel helgdagsdräkt kom på besök, länge gjorde mig mållös av beundran», berättar han i sin självbiografi. Endast med stor saknad förmådde han återvända till Dresden.