16
själv öva denna konst. Visserligen hade Weber hänfört honom, men det var mera teatern än tonkonsten, som intresserade. Hans skaparande drev honom uteslutande till diktkonsten, och hans högsta åtrå var att bli skald.
Med ens grep honom emellertid musiken. Kort efter sin flyttning till Leipzig hörde han Beethovens Egmontsmusik. Shakespeare och Beethoven smälte till ett. »I extatiska drömmar mötte jag båda, såg och talade med dem. — Jag beslöt bliva musiker.» I ett musiklånbibliotek skaffade han sig Logiers »Methode des Generalbasses» och började studera alldeles på egen hand. Då det ej gick att tillägna sig boken utan hjälp, tog han i hemlighet lektioner för en musiker G. Müller. Teorien förskräckte honom. Vadtill tjänade väl regler? fan började komponera och skrev en pianosonat i D moll samt ett herdespel i ord och musik. En stråkkvartett, en sopranaria tillkommo även, allt under det han frossade i E. T. A. Hoffmanns fantasistycken.
Mitt i hans musikaliska drömmar vaknade han till den gråa verkligheten genom ett meddelande till modern från Nicolaigymnasiet, att han på länge ej suttit på skolbänken. Man ville tvinga honom att återvända till studierna, men nu förklarade Richard bestämt, att han ville bli kompositör. Man redde sig tills vidare med en kompromiss. Fan skulle få fortsätta sina teorilektioner för Müller men på ett villkor, att han återinträdde i gymna-
