Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs
23

hans egentliga fält var den sceniska tonkonsten i ord och toner. På sommaren företog han en resa till Wien, där han fick höra Glucks »Ifigenia på Tauris», Hérolds »Zampa» och valskompositören Johann Strauss’ sen. många danser. Hérold tilltalade honom minst, däremot hänförde honom Gluck och även i viss mån Strauss. På återresan besökte han ånyo Prag och återknöt förbindelsen med Rosalies vänner, bland annat systrarna Raymann, av vilka särskilt den ena — Jenny — hänförde honom. »Min idealiserande blick såg i henne allt, vad den ville se, och detta var olyckan! Jag trodde, att min känsla var besvarad, och i själva verket felades det från min sida blott att jag djärvt kommit henne till mötes, för att jag skulle försäkrat mig om hennes svar. Men vilket svar! En ond aning avhöll mig därifrån, och dock, vilken kamp har jag ej haft att utstå med mina vilda lidelser! Mina nattliga drömmar blevo fyllda av ångest, gång på gång vaknade jag, när jag drömt om ett tillstående av min kärlek, och jag såg intet annat än natten, som kvävde mig med smärtsamma aningar» (brev till Apel).

Han deltog i en jakt men blev särskilt gripen av en stackars sårad hare, som med bedjande ögon såg upp till honom. »Sedan dess har jag aldrig kunnat förmå mig till att beröra ett gevär.» I Prag hörde han mycket musik och lärde känna stadens musiker. Viktigast var dock, att han under vistelsen i Böhmen komponerat musik för scenen. Theo-