28
för allt ha omväxling: jämte det ideala kärleksparet figurerar ett realt och därtill ytterligare ett tredje plumpt-komiskt. »Med avseende på den poetiska diktionen och versen förfor jag med nästan avsiktlig vårdslöshet. Det kom rakt icke an därpå att skaffa sig någon diktargloria; jag hade verkligen blivit »musiker» och »kompositör» samt ville göra mig en verklig »operatext», om vilken jag nu insåg, att ingen kunde göra mig någon, just därför, att en operatext som sådan alldeles för sig vore något speciellt som en diktare och litterat rakt icke kunde bringa till stånd.»
Detta märkvärdiga återfall från sina förra höga principer kan ju synas egendomligt. Trodde han ej längre på sin förmåga som musikdramatiker eller berodde det på, att han nu i sin nya egenskap av »musiker» fått ögonen bättre öppna för vad en musiker ägnade och anstod? Av samma självbiografi framgår orsaken. Intill 1833 års början hade han varit en fritt skapande tonsättare utan andra mål än sina egna allt högre strävande idealer, nu hade han blivit »musiker», det vill säga yrkesman, som skulle visa sig som praktiker utan fantastiska spekulationer »ins blaue hinein». Under inövandet av »Robert» märkte han själv förändringen. I början reagerade han mot den osunda effektstilen, men snart fann han sig mera till rätta och bedömde allt uteslutande efter publikens bifall. »Då det dessutom gällde min kommande karriär som musikdirektör, räknades mig denna min
