brist på klassisk halsstarrighet fördelaktigt till godo hos min för min framtid sörjande broder; och så förbereddes så småningom det någon tid fortgående förfallet i klassisk smak hos mig.» Brodern bad honom om ett arrangemang av en kavatina ur Bellinis »Piraterna» för orkester. Man hade nämligen endast klaverutdraget till hands och ville gärna lägga in denna i samme kompositörs opera »Främlingen». »Kompositören av den stora C-dur-symfonien» utförde sitt uppdrag på ett så tamt sätt, att kavatinan aldrig blev given och brodern till på köpet klandrade honom för kostnaden av kopieringen av stämmorna. Då han på våren kom till Leipzig, hörde han Bellinis »Romeo och Julia» med Schröder-Devrient i Romeorollen och blev så förtjust i detta svaga arbete, att han skrev en recension, där han rent ut hånade Webers »Euryanthe». — »Hade jag med min studenttid trätt in i min mänskliga slyngelålder, så beträdde jag nu djärvt samma bana också i min konstnärliga smakutveckling.»
»Die Feen» var också i musikaliskt hänseende ren efterklang av Weber och Marschner utan högre syften än att skriva så behagligt för publiken som möjligt. Endast på vissa högpatetiska ställen funnos dramatiska stegringar som syftade högre.
Under sommaren besöktes badorten Teplitz i Böhmen och han träffade då åter samman med sina Pragväninnor flickorna Raymann. Även mot dem betedde han sig nu annorlunda och mera i överens-
