Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/33

Den här sidan har korrekturlästs
31

sin broder. Domaren gripes av sinnlig kärlek till den unga flickan och lovar villfara hennes önskan, mot villkor att han får famna henne. Då hon naturligtvis ej vill gå in härpå, besluter hon vinna sitt mål med list. Brodern räddas genom »en revolution», som utbryter. Domaren kallas av Isabella till ett möte, där han emellertid upptäckes och förhånas. Isabella gifter sig med en »oförvägen ung man», som blivit förälskad i henne.

Wagner förlägger handlingen till Sicilien, där kärleken är hetare än i det frostiga Norden. Domaren är »en puritansk tysk». Kärlekens rätt gent emot trånga puritanska åsikter ville han förfäkta. Även här är det således »praktikern Wagner» som talar, vilken ej längre tror på kärlekens allvar och idealitet. Musiken var i samma anda. Weber — som han nyss förhånat — var ej längre hans ideal och ej heller Marschner passade längre; i stället hade Bellini och Auber fångat hans hjärta såsom mera lämpliga idealer. Hans nya verksamhet i Magdeburg inbjöd ännu mindre till idealistiska drömmar än den i Würzburg. Visserligen var han nu orkesterledare och kunde härska över en orkester, men förhållandena voro mycket primitiva, och alla operapartiturer fingo arrangeras om efter småstadsteater. Härtill kommo de tröstlösa ekonomiska förhållandena. Lönerna utbetalades mycket oregelbundet och många gånger icke alls. Vad som dock band honom vid teatern var en ung skådespelerska, Minna Planer, som gjort ett out-