III.
»VAD I ALL VÄRLDEN är det som för dig till Paris? Dig, den tyske musikern från femte våningen vid en tysk landsortsgata?» Så frågar vännen R. i Wagners novell »Ett slut i Paris», och den tyske musikern svarar: »Jag kunde ej rycka mig lös från den tyska landsortens misär och direkt kasta mig in på världens förnämsta plats, där alla nationers konst sammanströmmar i en brännpunkt, där konstnärer av varje nationalitet vinna erkännande, där även jag hoppas att få den portion av ärelystnad tillfredsställd, som himlen antagligen av misstag nedlagt i mitt hjärta». Vännen finner hans ärelystnad naturlig och kan av hans utseende förstå, att han är fattig. »Jag vet, att här icke kan vara tal om räntor. Men jag måste med nödvändighet antaga, att du antingen vunnit på lotteri eller åtnjuter en så verksam protektion av någon rik gynnare eller släkting, att du åtminstone för tio år har en ständig årsinkomst garanterad.» Tysken svarar: »Jag är fattig; om några veckor skall jag inte ha en sou. Men vad gör det? Man har försäkrat mig, att jag har talang. — Här skall jag snart erfara, om jag bedrog mig, då man
