nzi» för Dresden. Själv skrev han till Sachsens konung därom. Allt blev dock tills vidare resultatlöst.
Dock i ett hänseende blev hans vistelse i Paris ej utan resultat. Mitt under allt förödmjukande brödarbete fick han tid över att avsluta partituret till Rienzi och även utarbeta ett nytt musikverk: »Den flygande holländaren». Ämnet till detta hade han fått redan i Riga genom läsningen av en novell av Heine. På färden till Paris över England hade fartyget under en storm måst söka skydd vid Norges kust, och här fick han vidare intryck att förarbeta. I Paris utarbetade han hastigt textboken men sålde den för 500 francs. En kompositör skrev sedan musiken, och verket uppfördes — dock utan att väcka bifall.
Emellertid fick Wagner 1841 besked från Dresden, att »Rienzi» var antagen, och nu skred han genast till utarbetandet av »Flygande holländaren» och hade den inom loppet av sju veckor färdig.
Ett operaprojekt, som även sysselsatte honom, var »Die Bergwerke von Falun» (efter E. T. A. Hoffmann), ävenså en Hohenstaufenopera »Die Sarazenin», men båda lät han ligga, då han av en vän blev uppmärksamgjord på Tannhäusersagan och dikten »Sångarstriden på Wartburg».
I mars 1842 sände Wagner Meyerbeer sitt partitur till »Flygande holländaren» och äntligen lyckades han förmå sin beskyddare att antaga dramat till uppförande i Berlin. Nu hade han således två
