Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/47

Den här sidan har korrekturlästs
45

enhetlighet i stil. Hans egentliga förebilder äro, förutom hugenotternas kompositör, Spontini och Auber samt de tyska romantikerna Spohr, Weber och Marschner. Redan 1834 hade Wagner yttrat sig om den tyska framtidsoperan och då uttalat, att idealet vore en kosmopolitisk opera, där alla länders stilarter blandades i ett. Tyskarna skulle »bemäktiga sig de romanska folkens lyckligt valda och utbildade medel för att avgjort överbjuda dem i frambringande av samma konstverk». Han tänkte väl då mest på Bellini och Auber som representanter för italienskt och franskt, samt på Meyerbeer såsom kosmopoliten, vilken visat vägen till denna nya »tyska» stilart. Rienzi blev Wagners första försök till kosmopolitisk opera. Idén till dramat har utbildats och fått form under åren i Riga med tanke på en stor scen, varhelst en sådan nu kunde stå till buds, i Paris hade verket avslutats efter flitiga studier på Stora operan.

Premiären i Dresden ägde rum den 20 oktober 1842. Stycket hälsades redan från början med enastående bifall. Wagner blev med ens en berömd man och kunde hoppas på fullt erkännande i sitt hemland. I Berlin hade intet åtgjorts för »Den flygande holländaren», och Meyerbeer tvekade fortfarande. Raskt kallade Wagner tillbaka sitt verk för att i stället erbjuda det åt Dresden. Premiären ägde rum den 2 januari 1843 — visserligen ej hälsad med samma förtjusning som Rienzi men dock med respektfull vördnad för mästaren.