Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/57

55

för att bedja om hjälp mot ungrarna. Riddar Telramund framträder och anklagar Elsa — dotter till Brabants avlidne hertig — för att hava tagit livet av sin broder. Han har för detta gräsliga brotts skull avstått från hennes hand, som var honom utlovad av hennes fader, och tagit Ortrud till brud. Henrik ber Elsa komma och själv försvara sig. Hon berättar en dröm, som hon haft, där en riddare kommit och bevisat hennes oskuld. Nu väntar hon denne. Telramund erbjuder sig strida med den riddare, som vill uppträda till hennes försvar. Ingen träder dock fram. Till sist synes en snäcka dragen av en svan. I snäckan står riddar Lohengrin. Sedan han tagit farväl av sin svan, vänder han sig till konungen och erbjuder sig strida. Han frågar Elsa, om hon vill vara honom trogen, och hon svär det genast. Lohengrin kräver dock ett löfte, att hon aldrig skall fråga efter hans namn och härkomst. Elsa lovar allt. Kampen börjar och Telramund faller. Lohengrin skänker honom livet. — Andra akten för oss till borgen i Antwerpen. Ortrud uppmanar sin slagne man att hämnas skymfen av hans riddarära. Då han intet mera förmår, vill Ortrud själv taga upp kampen. Elsa kommer ut på altanen och sjunger om sin lycka. Ortrud närmar sig och frågar efter hennes riddare. Han har segrat genom trolldom, sök därför lära känna hans väsen! Elsa drager sig tillbaka och härolden kommer förkunnande, att Telramund lysts i bann, men den okände riddaren har lovat