56
föra Brabants män till striden mot ungrarna, sedan han först firat sitt bröllop med Elsa. Ortrud och Telramund träda nu fram mot Elsa och Lohengrin. Telramund anklagar sin motståndare för trolldom och begär få veta, varifrån han kommit. Lohengrin svarar, att han ej är skyldig att ge klarhet härom mer än åt en: Elsa — om hon det krävde. Båda de förskjutna vända sig då till Elsa, men Lohengrin stöter dem bort. — Tredje akten börjar med en bröllopssång till de nyförmälda. Elsa och Lohengrin träda in i brudgemaket, där Elsa prisar sin lycka men samtidigt klagar över, att han så snart skall draga ut i strid och lämna henne ensam. Hon är orolig över att mista honom och vill veta, vem han är. Till sist framställer hon den förbjudna frågan. Telramund rusar in med draget svärd, Lohengrin fäller honom. Inför konung Henrik och allt hans folk förklarar Lohengrin nu sin härstamning från berget Monsalvat, där den heliga kalken — Gral — förvaras. Hans fader heter Parsifal. Lohengrin tager ett ömt farväl av Elsa och svanen kommer åter. Ortrud träder fram och förklarar, att svanen är Elsas försvunne broder, som förtrollats. Lohengrin faller bedjande på knä — svanen försvinner och brodern synes i stället, en duva drager snäckan med Lohengrin bort; Elsa sjunker livlös i sin broders armar.
Lohengrin är hjälten sänd att värna och skydda de oskyldigt lidande. Hans mål är ej kärleken utan
