VI.
I NÖD OCH ELÄNDE tillbragte Wagner vintern 1858—59 i lagunstaden flitigt arbetande på »Tristan». Sedan den andra akten avslutats i mars, lämnade han staden och for till Luzern. En livlig önskan besjälade honom att få återkomma till Tyskland, och han tänkte, om detta kunde beviljas, slå sig ned i Karlsruhe. Han längtade åter att få höra god musik och ville ha en plats och anställning, där han kunde verka. »Genom det eviga fantasilivet utan tillräcklig realitet äro mina hjärnnerver så starkt angripna, att jag blott förmår arbeta i stora avsatser och med långa avbrott», skrev han till Röckel redan 1852. »En halv frihet är lika förödmjukande och förkrossande som en fullständig ofrihet.» Hans verk hade börjat uppföras allt oftare i Tyskland. Särskilt »Tannhäuser» hade blivit omtyckt. Berlin hade givit verket 1856, och 1859 nådde »Lohengrin» till och med Dresden. Överallt erkändes hans genialitet, och många önskade, att han skulle återvända. Äntligen erhöll han i augusti 1860 rätt att slå sig ned var han ville i Tyskland, dock ej i Sachsen. Wagner befann sig då i Paris, dit han begivit sig för att genomdriva en Tannhäuser-
