82
sig Tristans parti, och premiären måste allt längre uppskjutas. Till sist i mars 1863, då redan 77 repetitioner ägt rum, meddelades, att verket ej kunde givas.
Wagner, som nu ånyo var skild från Minna, hade i mars 1862 fått amnesti även för Sachsen, och hans trogna hustru hoppades därför, att han nu skulle komma till henne i Dresden. Han föredrog dock i stället att hyra en villa i Biebrich utanför Mainz för att där nära sin förläggare Schott utarbeta sin »Meistersinger». Han hade ånyo i Wien hösten 1861 under övningarna på Tristan fått fast grepp om detta ämne, som redan sysselsatt honom i Dresden. Den 25 januari 1862 var dikten färdig, och kompositionen påbörjades omedelbart, dock måste han av ekonomiska skäl ofta avbryta för att dirigera konserter. Så reste han från Biebrich i februari 1863 över Berlin till Petersburg och Moskva för att giva orkesterkonserter. Resan blev mycket givande, och han hyllades av den ryska aristokratien på ett förekommande sätt. Även hovet visade honom stor uppmärksamhet. När Wagner återkom, var villan i Biebrich upptagen av ägaren, och han måste se sig om efter annan plats. Vart skulle han nu taga vägen? En av hans vänner i Wien skrev och meddelade, att han sökt ut ett trevligt hus i förstaden Penzing utanför Wien, och Wagner fann platsen förtjusande och köpte villan.
Hans ekonomiska förhållanden hade kunnat vara goda, om han väl förstått att spara. Hans dramer,
