sin vän för någon tid lämna München. Den 10 december reste Wagner för att ånyo söka sig en fristad i Schweiz. Visserligen tänkte konungen snart återkalla sin käre mästare, men Wagner, som under tiden i Triebschen (februari 1866) funnit en härlig bostad, ville numera ej återvända.
I början av år 1866 hade Minna avlidit i Dresden, och Wagner var åter fri att knyta ett nytt äktenskapsband. Han hade länge känt sig dragen till Liszts dotter Cosima, som var gift med Bülow. Förhållandet mellan de två makarna var ej särdeles varmt, och Cosima var själv gripen av beundran för den store mästaren. Bülow lät ädelmodigt sin hustru hjälpa Wagner, och hon blev hans allt i alla. I München kunde hon när som helst komma till konungen och framföra Wagners alla önskningar. Såsom baronessa von Bülow hälsades hon med viss vördnad vid hovet, och aristokratien vågade ej uppträda mot henne. På så sätt blev Cosima hans ovärderliga stöd och förtrogna. I oktober 1866 flyttade hon ut till Triebschen. Wagner begärde snart, att hans vän skulle avstå sin hustru åt honom. Bülow gick till sist in härpå, men begärde, att Cosima före sitt nya äktenskap skulle bege sig till sin fader i Rom och i två års tid vara borta. Då varken Wagner eller Cosima ville gå in härpå, uppstod snart ett kyligt förhållande mellan mästaren och hans dirigent. Oppositionen i München tog upp skandalämnet, och snart måste även Bülow nedlägga sin verksamhet.
