sökte först grunda så kallade patronatsföreningar, där var och en mot en summa av 100 thaler skulle tillförsäkra sig rätt till fritt besök. Det gick tämligen trögt med medlemsteckningen, och musikhandlare Emil Heckel i Mannheim föreslog då att lägga företaget på en betydligt bredare bas genom att stifta små Wagnerföreningar på skilda platser. Redan vintern 1872—73 inrättades ett särskilt »Nibelungen-kansli» för festföreställningarna vid det officiella öppnandet. Planen att redan 1874 inviga byggnaden måste uppges, då penningar ännu fattades. Wagner tvangs, som så mången gång förut, då det gällt att skaka fram stora summor, företaga konsertresor och dirigera orkester. Det fattades likväl ännu mycket, och han sökte då få riksdagsanslag. Även detta slog fel. Då kom oväntat hjälpen. Konung Ludvig ställde ut ett lån på 300,000 mark och kejsar Wilhelm köpte 25 patronatskort för 22,500 mark. Nu kunde tiden fastställas för övningarna till sommaren 1875 och för festspelen till sommaren 1876. Wagner hade redan 1872 lämnat sitt kära Triebschen och flyttat till Bayreuth.
