edra goda gerningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.
17 I skolen icke mena, att jag har kommit för att upplösa lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upplösa, utan för att fullborda;
18 ty sannerligen säger jag eder: Förr än himmelen och jorden förgås, skall icke den minsta bokstaf eller en enda prick af lagen förgås, förr än allt har skett. Luk. 16, 17. 21, 33.
19 Derföre, hvilken som upplöser ett af dessa minsta bud och lärer menniskorna så, han skall kallas minst i himmelriket; men hvilken som håller och lärer, han skall kallas stor i himmelriket: Jak. 2, 10.
20 ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke öfwergåd de skriftlärdes och fariseernas, skolen I icke inkomma i himmelriket. Matt. 23. Luk. 11, 39 f.
21 I hafven hört, att det är sagdt till de gamle: »Du skall icke dräpa; men hvilken som dräper, han skall vara skyldig till domen»[1]. 2 Mos. 20, 13. 5 Mos. 5, 17.
22 Man jag säger eder: Hvar och en som förtörnas på sin broder, han skall vara skyldig under domen, och hvilken som sger: »raka»[2] til sin broder, han skall vara skyldig under stora rådet, och hvilken som säger: »dåre», han skall vara skyldig till eldens helvete. Ps. 4, 5. 1 Joh. 3, 11, 23.
23 Derföre, om du offrar din gåfva på altaret och der kommer ihåg, att din broder har något emot dig, Matt. 6, 14. Mark. 11, 25.
24 så lägg der din gåfva ned framför altaret och går först bort och förlik dig med din broder och kom sedan och offra din gåfva.
25 Var mot din vederdeloman benägen till vänskap snar, medan du ännu är med honom på vägen, att icke din vederdeloman må antvarda dig åt domaren och domaren antvarda dig åt tjenaren; och så skall du kastas i fängelse. Luk. 12, 58. Ef. 4, 26.
26 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke utkomma derifrån, förr än du betalt den yttersta skärfven.
27 I hafven hört, att det är sagdt till de gamle: »Du skall icke göra hor». 2 Mos. 20: 14. 5 Mos. 5: 18.
28 Men jag säger eder: Hvar och en som ser på en qvinna ill att begära henne, han har redan gjort hor med henne i sitt hjerta. Job. 31, 1.
29 Och om ditt högra öga är dig till förförelse, så rif det ut och kasta det från dig; ty det är dig bättre, att en af dina lemmar förloras, än att hela din kropp kastas till helvetet. Matt. 18, 8 f. Mark. 9, 43 f.
30 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg henne af och kasta henne från dig; ty det är dig bättre, att en af dina lemmar förloras, än att hela din kropp kastas till helvetet.
31 Det är sagdt: »Hviken som skiljer sin hustru från sig, han gifve henne skiljebref». 5 Mos. 24, 1. Matt. 19, 7 f. Mark. 10, 4 f.
32 Men jag säger eder: Hvilken som skiljer sin hustru från sig utom för hors skull, han kommer henne till att göra hor, och hvilken som tager en frånskild till hustru, han gör hor. Luk. 16, 18. 1 Kor. 7, 10.
33 Åter hafven I hört, att det är sagdt till den gamle: »Du skall icke svärja falskt, utan du skall gälda Herren dina eder». 2 Mos. 20, 7. 3 Mos. 19, 12. 4 Mos. 30, 3. 5 Mos. 5, 11. Es. 65, 16. Jak. 5, 12. Es. 66, 1.
34 Men jag säger eder, att I skolen alls icke svärja, hvarken vi himmelen, ty han är Guds tron,
35 eller vid jorden, ty hon är hans fotapall, eller vid Jerusalem, ty det är den store Konungens stad. Ps. 48, 3.
36 Ej heller må du svärja vid ditt hufvud, ty du förmår icke göra ett enda hår hvitt eller svart;
_006.jpg&oldid=378470){kind=link}