37 utan edert tal skall vara: »ja, ja», »nej, nej»; hvad derutöfwer är, det är af ondo.
38 I haven hört, att det är sagdt: »Öga för öga och tand för tand». 2 Mos. 21, 24. 3 Mos. 24, 26. 5 Mos. 19, 21.
39 Men jag säger eder, att I icke skolen motstå den som är ond; utan om någon slår dig på det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till; Luk. 6, 29 f. Ords. 20, 22. 24, 29. Rom. 12, 17. 1 Tess. 5, 15. 1 Petr. 3, 9.
40 och om någon vill gå till rätta med dig och taga din lifklädnad från dig, så låt honom få manteln med; 1 Kor. 6, 7.
41 och om någon tvingar dig en mil, så gå två med honom.
42 Gif den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna af dig. 5 Mos. 15, 7. 1 Joh. 3, 17.
43 I hafven hört, att det är sagdt: »Du skall älska din nästa och hata din ovän». 3 Mos. 19, 18.
44 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, välsignen dem som förbanna eder, gören väl mot dem som hata eder, och bedjen för dem som försmäda och förfölja eder, Luk. 6, 27 f. 2 Mos. 23, 4 f. Ord. 25, 21. Luk. 23, 34. Ap. G. 7, 60. Rom. 12, 14, 20. 1 Kor. 4, 12.
45 på det att I skolen vara eder Faders barn, som är i himmelen, ty han låter sin sol gå upp öfver onda och goda och låter regna öfver rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Ty om I älsken dem som älska eder, hvad fån I för lön? Göra icke äfven publikanerna[1] detsamma?
47 Och om I visen vänlighet endast mot edra bröder, hvad synnerligt gören I? Göra icke äfven publikanerna sammalunda?
48 Varen fördenskull I fullkomlige, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig. 3 Mos. 11, 44. 19, 2. 20, 7, 26.
6 KAPITLET.
Fortsättning af Jesu bergpredikan.
Vers 1—4 jämte 5 kap. 43—48 Högm. 1 årg. 13 Sönd. e. Tref., v. 19—23 Högm. 2 årg. 15 S. e. Tref., v. 24—34 ev. samma S.
Akten eder, att I icke öfven eder rättfärdighet inför menniskorna för att blifva sedda af dem; annars hafven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen. Rom. 12, 8.
2 Derföre, då du gifver almosa, må du icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarne göra i synagogorna och på gatorna, att de skola varda prisade af menniskorna. Sannerligen säger jag eder: De hafva fått sin lön.
3 Men du, när du gifver allmosa, låt din venstra hand icke veta hvad den högra gör,
4 på det att din allmosa må vara i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig uppenbarligen. Luk. 14, 14.
5 Och när du beder, skall du icke vara såsom skrymtarne; ty de stå gerna och bedja i synagogorna och i gathörnen, på det att de må varda sedde af menniskorna. Sannerligen säger jag eder: De hafva fått ut sin lön.
6 Men du, när du beder, gå in i din kammare och stäng din dörr och bed din Fader, som är i det fördolda, och din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig uppenbarligen. 2 Kon. 4, 33.
7 Och när I bedjen, skolen I icke vara mångordige såsom hedningarne; ty de mena, att de skola blifva hörde för sina många ords skull.
8 Varen fördenskull icke like dem; ty eder Fader vet hvad I behöfven, förr än I bedjen honom.
9 Derföre skolen I bedja sålunda: Fader vår, som är i himmelen! Hegadt varde ditt namn; Luk. 11, 2 f.
10 tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden;
11 vårt dagliga bröd gif oss i dag;
12 och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
13 och inled oss icke i frelstelse, utan fräls oss från ondo; ty riket är ditt och magten och härligheten i evighet. Amen.
14 Ty om I förlåten menniskorna deras öfverträdelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; Matt. 5, 23. Mark. 11, 25. Kol. 3, 13.
15 men om I icke förlåten menniskorna deras öfverträdelser, så skall eder Fader icke heller förlåta edra öfverträdelser. Matt. 18, 35. Jak. 2, 13.
16 Och när I fasten, så sen icke bedröfvade ut, såsom skrymtarne; ty de vanställa sina ansigten, att de må synas för menniskorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hafwa fått ut sin lön.
17 Men du, när du fastar, smörj ditt hufvud och två ditt ansigte,
18 på det att du icke må synas för menniskorna med din fasta, utan för din Fader, som ser i det fördolda, skall vedergälla dig.
19 Samlen eder icke skatter på jorden, der mal och rost förstöra och der tjufvar bryta sig in och stjäla, Ord. 23, 4.
20 utan samlen eder skatter i himmelen, der hvarken mal eller rost förstöra, och der tjufvar icke bryta sig in ej heller stjäla; Matt. 19, 21. Luk. 12, 33 f. Ap. G. 2, 45. 1 Tim. 6, 9, 17 f.
21 ty der eder skatt är, der är ock edert hjerta.
22 Kroppens ljus är ögat. Om derföre ditt öga är oförderfvadt, så varder
- ↑ Så kallades de uppbördsmän, som voro anstälde i de Romerska tullförspaktarnes tjenst och hvilka vara allmänt hatade för sina prejerier.
_007.jpg&oldid=311619){kind=link}