ger. Och han gick ut på den yttre gården. Och hJEi- nen grol. d9 Och när tjttnstekvin. nan fick se honom, begrynte hon åter säga till dem, som stodo där bredvid : Denne är en af dem.
Då nekade l^n åter.
Och litet därefter sade åter de, som där stodo, till Pe- trus : För visso är du en af dem, ty du är ock en gali- léer, och ditt uttal ljuder så.
Men han begynte för-
banna sig och svärja : Jag känner icke denna männi- ska, om hvilken I talen.
Och för andra gången
gol hanen. Då kom Petrus ihåg det ord, som Jesus hade sagt till honom: Förr- än hanen har två gånger galit, skall du tre gånger förneka mig. Och han brast ut i grråt.
KAPITLET.
Jesu* /Srhöre* af POattu, dSme»^ mUéhandla», kortaste», dSr och hegrafeea. OCH strax på morgonen höllo öfverstepräster- na med de äldsta och skrift- lärda, hela det Stora rådet, en rådplägning; och de bundo Jesu3 och förde ho- nom bort och antvardade honom åt Pilatus. 2 Och raatus frågade ho- nom: Är du judames ko-
Mfttt. 27. 1 f. Lnk. 22,(
1 f . Joh. 18, 28 f . Ap. G. 8, 18. (2) Matt. 27, 11 f . (6) Matt. 27, 15 MARCI, 15. nung? Och han svarade och sade till honom: Du säger det.
Och öfversteprästema
framställde många ankla- gelser mot honom.
Då frågade åter Pilatus
honom och sade: Svarar du intet? Se, huru mycket de vittna mot dig I
Men Jesus svarade intet
vidare, så att Pilatus för- undrade sig.
Men vid högtiden plä-
gade han gif va dem en fån- ge lös, hvilken de begärde.
Och där våren, benämnd
Barabbas, som var fängs- lad tillika med sina med- brottsllga i ett upplopp, hvilka under upploppet hade begått dråp.
Då ropade folket och
begynte begära, att han ville göra såsom han alltid plägade göra åt dem.
Och Pilatus svarade dem
och sade : Viljen I, att jag skall gifva eder judames konung lös?
Ty han visste, att öf-
versteprästema af afund hade utlämnat honom.
Men öfversteprästema
uppviglade folket, att han heUre skulle gifva dem Ba- rabbas lös.
Men Pilatus svarade
åter och sade till dem: Hvad viljen I då, att jag f. Luk. 23, 17 f. Joh. 18, 39 f. (11) Ap. G. 8, 14.
