LUKAS, 1. gelD gick bort ifrån hen- ne.
I de dafirama stod Ma-
ria upp och for till bergs- bygden med hast till en stad i Juda
och gick in i Sakarias'
hus och hälsade Elisabet.
Och det begaf sig, att
när Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes lif, och Elisabet vardt uppfylld med den Helige Ande & och ropade med hög röst och sade: Välsignad du ibland kvinnor, och väl- signad din llfsf rukt I
Och hvarför sker mig
detta, att min Herres mo- der kommer till mig?
Ty se, då rösten af din
hälsning kom till mina öron, spratt barnet af glädje till i mitt lif.
Och salig är hon, som
trodde, ty det skall full- bordas, som blifvit sagdt till henne från Herren.
Och Maria sade: Min
själ prisar Herren,
och min ande fröjdar
sig öfver Gud, min Fräl- sare;
ty han har sett till sin
tjänarlnnas ringhet. Ty se, häi*ef ter skola alla släkten prisa mig salig,
ty den Mäktige har
(46) Lnk. 11. 28. (48) 1 sam. i, ii 1 Moe. 90, 13. (60) 2 Moe. 20. 6 Pa. 103, 17. (61) P». 33, 10. Es «. 62,10. lPetr.6,6. (62)18
m. 1, 11. _.51, Sam. gjort stora ting med mig, och hans namn är heligrt.
Och hans barmhärtig-
het varar från släkte till släkte öfver dem, som frukta honom.
Han ham öfvat makt
med sin arm ; han har för- skingrat dem, som voro högmodiga i sitt hjärtas sinne,
han har störtat de mäk-
tiga från troner och upp- höjt de ringa,
de hungriga har han
mättat med goda ting, och de rika har han låtit gå tomma bort.
Han har antagit sig sin
tjänare Israel för att ihåg- komma sin barmhärtig- het—
såsom han har talat till
våra fäder — mot Abraham och hans säd tiU evig tid.
Och Maria stannade
hos henne omkring tre må- nader och gick så hem igen.
Men för Elisabet blef
tiden fullbordad, att hon skulle föda, och hon födde en son.
Och hennes grannar
och f ränder flngo höra, att Herren hade gjort sin barmhärtighet stor mot henne, och de fröjdade sig med henne.
Och det begaf sig, att
. 7 f. Job 6, 11. P». 113. 6 f . (M) 1 Sam. 2, 6. Ps. 34, U. (64) Es. 41,8. Jer. 31, 3, 20. (66) 1 Moe. 17. 19. (69) 1 Moe. 17. 12.
