LUKAS, 8. se det, sota hade skett, och de kommo till Jesus och funno mannen, från hilken de onda andarne hade utfarit, klädd och vid sina sinnen, sittande vid Jesu fötter, och de vordo förskräckta.
Och de, som hade sett
det, berättade för dem, huru den besatte hade blif- vit helbrägda.
Och allt folket ifrån
trakten där omkrinj? i ga- darenemas land bad ho- nom, att han ville gå bort ifrån dem, ty de voro grip- na af stor förskräckelse. Och han steg i båten och vände tillbaka ;
men mannen, från h vil-
ken de onda andarne hade utfarit, bad honom att få vara med honom, men Jesus skilde honom från sig, sägande :
Vänd tillbaka hem och
förtälj, huru stora ting Gud har gjort med dig. Och han gick bort och för- kunnade i hela staden, huru stora ting Jesus hade gjort med honom.
Och det begaf sig,
att då Jesus kom tillbaka, mottog folket honom, ty alla väntade efter ho- nom.
Och se, en man kom,
som hette Jairus, och som var en föreståndare för synagogan, och han föll (41) Matt. 9. 18 f. Mark. 5, 22 f. 142 ned för Jesu fötter och bad honom gå in i hans hus,
ty han hade ett enda
barn, en dotter vid tolf års ålder, och hon var döende. Men på vägeri dit trängde folket honom.
Och en kvinna, som
hade haft blodgång i tolf år, och som hade förspillt allt hvad hon ägde på lä- kare, utan att af någon haf va kunnat botas,
nalkades bakifrån och
rörde vid det yttersta af hans klädnad, och strax stannade hennes blodgång.
Och Jesus sade : Hvem
var det, som rörde vid mig ? Och då alla nekade, sade Petrus och de, som yoto med honom : Mästare, fol- ket trycker och tränger dig, och du säger: Hvem var det, som rörde vid mig?
Då sade Jesus : Det var
någon, som rörde vid mig, ty jag kände, att kraft gick ut från mig.
Och då kinnan såg,
att hon icke var dold, kom hon darrande och föll ned för honom och förkunnade inför allt folket, af hvad orsak hon hade rört vid honom och huru hon strax hade blifvit helbrägda.
Och han sade till henne:
Var vid godt mod, min dot- ter; din tro har hulpit dig. Gå i frid. (43) Matt. 9, 20 f. Mark. 5. 85f.
