Sida:Normalupplagan (1911).djvu/169

Den här sidan har inte korrekturlästs

LUKAS, 16.

KAPITLET. 

Jen» framBtäUer likneUer cm den etrogne /SnMiltaren och om den rike nunmen och Laeetrue. Vers. 1—0 Et. 9 S. eft. Trefald.. T. 10—17 HGffm. 2 &rg. samma S., T. 19-81 ^. 1 8. eft. Trefald. MEN han sade ock till sina lär^ungrar: Det var en rik man, som hade en förvaltare, och denne blef angrifven för honom såsom förskingrande hans Hgodelar.

Då kallade han honom 

till sig och sade till honom: Hvad llr detta, som Jag hör om dig? Gör räkenskap för din f örvaltningr; ty du kan icke längre vara förval- tare.

Och f ör^^altaren sade för 

sig Qjälf : Hvad skall jag göra ? Ty min herre tager från mig förvaltningen. Gräfva orkar jag icke, tigga blyges Jag.

Jag vet hvad jag skall 

göra, att, när Jag varder satt ifrån förvaltningen, de må upptaga mig 1 sina hus.

Och han kallade till sig 

hvar och en af sin herres gttldenärer och sade till den förste: Huru mycket är du sl^yldigmin herre?

Och han sade*. Hundra 

hat* olja. Då sade han till honom: Tag ditt skulde-

(9) MaU. 19, 21. Luk. 18. 22. 

1 Tiin. «, 17 t • En ia( år ooakring 40 liter. •• En jtor år lika med 10 bat. •** Se Blått. «, Si. bref och sätt dig strax ned och skrif femtio.

Sedan sade han till en 

annan : Och du, huru myc- ket är du skyldig? Och han sade: Hundra körer **hve- te. Och han sade till ho- nom: Tag ditt skuldebref och skrif åttio.

Och husbonden prisade 

den orättfärdige förval- taren, att han handlade klokt. Ty denna världens barn äro visare än ljusets barn i förhållande till sitt släkte.

Och jag säger eder: Gö- 

ren eder vänner medelst orättfärdighetens Mam- mon***, på det att, när den tagit slut, de må mot- taga eder i de eviga hyd- dorna.

Den som är trogen i det 

minsta, han är ock trogen i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta, han är ock orättfärdig i mycket.

Haf ven I nu icke varit 

trogna i den orättfärdige Mammon, hvem skall då betro eder det sannskyl- diga goda?

Och haf ven I icke varit 

trogna i en annans, hvem skall då gif va eder det, som är edert? (10) Luk. 19, 17. Matt. 6, 24.