LUKAS, 17. nare ; vi haf va grjort hvad vi voro pliktiga att iröra.
1 Och det begraf sig, att
när han giclc till Jerusa- lem, tog han vägen mellan Samarlen och Galiléen.
Och dä han gick in i en
by, mötte honom tio spe- tälska män, som stodo på afstånd,
och de upphofvo sin
röst och sade : Jesus, Mä- stare, varkunna dig öf ver ossi
Och när han såg dem,
sade han till dem : Gån och visen eder för prästerna. Och det begaf sig, att under det de gringo, vordo de rena.
Men en af dem, när han
såg, att han hade bllfvit helbrägda, kom han till- baka och prisade Gud med högröst
och föll på sitt ansikte
för hans fötter, tackande honom. Och han var en samarit.
Då svarade Jesus och
sade : Blef vo icke tio gjor- da rena? Hvar äro då de nio?
Har ingen funnits, som
kommit igen för att prisa Gud, utom denne främ- ling?
Och han sade till ho-
nom : Stå upp och gå. Din tro har hulpit dig.
Och då han vardt tlU-
(U) 3 Moe. 14, 2 f . Lnlc 5, W. (23> Matt. 24. 23. Mark. IS, 21. Luk.21,8. (24) Matt. 24, 27. (25)
frågad af fariséerna, nttr Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade : Guds rike kommer icke sä, att det med ögonen f ör- nimmes ;
icke heller skall man sä-
ga: se här, eller se där ; ty se. Guds rike är invärtes i eder.
Och han sade till lär-
jungame: Dagar skola komma, då I skolen ästun- da att få se en af Männi- skosonens dagar, och I skolen icke få se den.
Och de skola säga till
eder : se här, eller se där I Gån icke åstad och löpen icke efter. i Ty såsom ljungelden IJungar och lyser från him- melns ena ände till den andra, så skall Människo- sonen vara på sin dag.
Men först måste han
mycket lida och förkastas af detta släkte.
Och såsom det skedde i
Noas dagar, så skall det ock vara i Människosonens dagar.
De åto, drucko, gifte
sig och bortgiftes allt intill den dagen, då Noa firiok in i arken och floden kom och förgjorde dem alla.
Sammalunda ock, så-
som det skedde i Lots da- gar: de åto, drucko, köpte, Liik.9.S2. 18,81. 84.7,88. C88) Matt. 24, 87 f. lPetr.8,80. (87)1 Mos. 6, i 7.7. (88) 1 Mos. 19, U.
