LUKAS, 22.
Och Herren sade: Si-
mon, Simon, se. Satan har begärt eder för att säUa eder såsom hvete ;
men jagr har bedt för
dig, att din tro iclse må varda om intet. Och när du en gång har blifvit om- vänd, så styrk dina bröder.
Dä sade han till honom :
Herre, Jag är redebogen att gå med dig både i fängelse och i döden.
Men han sade: Jag sä-
ger dig, Petrus : I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har nekat, att du känner mig.
Och han sade till dem :
När Jag utsände eder utan penningpung och ränsel och skor, icke har väl eder något fattats? Och de svarade: Intet.
Då sade han till dem:
Men nu, den som har pen- ningpung, han tage honom med sig, sammalunda ock ränsel; och den som icke har, han sälje sin mantel och köpe sig ett svärd ;
ty Jag säger eder, att på
mig måste ännu fullbordas det, som är skrif vet : »Och bland ogärningsmän vardt han räknad.» Ty det, som rör mig, når nu sitt slut.
Då sade de : Herre, se,
här äro två svärd. Och (31) Job 1, 7 f . 1 Petr. 6, 8. (34) $a%]^LSA.- Mark. 14, 30. Joh.lS, . (86)Luk. 9,8. 10.4. 53, 12. (39) Matt. 26, 38 f. 182 ^^aS: han sade till dem : Det är nog.
Och han gick ut och
begaf sig, såsom det var hans sed, till Oljeberget, och äfven hans lärjungar följde honom.
Och då han kom tOl
stället, sade han till dem: Bedjen, att I icke m&i komma i frestelse.
Och han skilde sig från
dem vid pass ett stenkast och föll på sina knän och bad,
sägande: Fader, o att du
ville taga denna kalk ifrån mig! Ske dock icke min vilja utan din I
Och honom syntes en
ängel från himmeln, som styrkte honom.
Och han kom i mycket
stor ångest och bad ännu ifrlgare, och hans svett vardt såsom blodsdroppar, som f öllo ned på jorden ;
och då han stod upp
från bönen och kom tiU sina lärjungar, fann han dem insomnade af bedrtSf • velsen,
och han sade till dem :
Hvarför sofven I? Stan upp och bedjen, att I icke mån komma i frestelse.
Medan han ännu ta-
lade, se, då kom en folk- skara, och den, som hette .82 f. Joh.18.1. (44) Joh. M, 27. Ebr. 6. 7. (47) Matt. 26, 47 t Mark. 14, 43 f . Joh. 18, S f.