JOHANNES, 6.
Men Jesus sade: Låten
fplket stttta sig ned. Och mycket grräs var på det stället. Då satte sigr män- nen ned till ett antal af vid pass fem tusen.
Och Jesus togr bröden,
tackade och delade ut åt dem som sutto, likaledes ock af fiskarna, så mycket de ville.
Och när de voro mätta,
sade han till sina lärjun- grar: Samlen tillhopa de öfverblifna styckenfu att icke nå§rot må förfaras.
I>å samlade de dem till-
hopa och fyllde tolf korsrar m^ stycken, som hade blif vit öfver af de fem kornbröden efter dem som hade ätit.
När nu människorna
hade sett det tecken, som Jesus hade gjort, sade de : Denne är för visso den pro- fet, som skulle komma i världeh.
När då Jesus förnam,
att de änmade komma och taga honom med våld för att gröra honom till ko- nung, drog han sig åter undan till berget, han själf allena.
6 Men när det hade blif -
vit afton, gingo hans lär- ^ngar ned till haf vet
och stego i båten och
f oro öfver hafvet till Ka- pemamn. Och det hade S4) 5 Moa. 18. 15, 18. Luk. 7. 18. .19. Job.i,!». 7,40. (15) Matt. redan blifvit mörkt, och Jesus hade icke kommit tiUdem.
Och hafvet upprördes
af ett starkt stormväder.
När de nu hade farit
vid pass tjugufem eller trettio stadier, flngo de se Jesus gå på hafvet och nal- kas båten, och de vordo förfärade.
Men han sade till dem :
Det är Jag; våren icke för- färade.
Då ville de taga honom
upp i båten, och strax var båten vid det land, dit de foro.
Dagen därpå, eftersom
folket, som stod på andra sidan hafvet, hade sett, att där var ingen annan båt än den enda, i h vilken hans lärjungar hade stigit, och att Jesus icke hade följt med sina lärjungar om- bord, utan att lärjungame hade farit bort ensamma
— men andni båtar
hade kommit från Tiberias nära intill den plats, där de hade ätit brödet, sedan Herren hade sagt tacksä- gelsen —
när nu folket såg, att
Jesus icke var där, ej hel- ler hans lärjungar, stego ock de i båtarna och kom- mo till Kapemaum och sökte Jesus.
Och då de funno honom
U, 88 f. Mark. 6, 45 f.
