JOHANNES, 12
Om vi l&ta honom så
fortfara, sä skola alla tro på honom, och romame skola komma och taga både vårt land och vårt folk.
Men en af deuL» Kaif as,
som var öf versteprtfst för det kreU sade till dem: I förstån intet,
ej heller besinnen T, att
det är bättre för oss, att en man dör för folket, än att hela folket förgås.
Men detta sade han icke
af sig själf , utan såsom öf- versteprSst för det året profeterade han, att Jesus skulle dö för folket, SZ och icke allenast för folket utan äf ven för att till ett församla Guds för- skingrade barn.
Trkn den dagen rådslo-
go de nu sinsemellan, att de skulle döda honom.
Därför vandrade Jesus
numera icke öppet bland Judame^utan gick bort därifrån till landsbygden i närheten af öknen, till en stad, som heter Efraim, och där vistades han med sina lärjungar.
Och Judames påsk in-
stundade, och många från landsbygden f oro upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.
Då sökte de efter Jesus
och talades vid, stående i (50) Joh. 18, 14. m Job. 10, 16. templet : Hvad synes eder ? Skall han alls icke komma till högtiden? 57 Och öf versteprfisterna och fariséerna hade utfär- dat ett påbud, att om nå- gon visste, hvar han vore, skulle han gifva det till känna, på det att de måtte gripa honom.
KAPITLET.
Jesu» begfutetmed »märjeUe, inrider i Jerusalem, /år ett vittneebärd /rån hbmneln, uppmanar ttU tro, varnar /Or otro. v. 1—10 H6gm. 1 &rff. Palm-SOnd., Y. 2a-«IH0ffm. 1 årg. FastUg»^.. v. Sfr— 13 HOffm. 1 &rg. S. Sexage- Rima. T. 44— fiO Högin. 2 krg. AnnaiidaK Pingst. SEX dagar före påsken kom nu Jesus till Be- tania, där Lasarus var, som hade varit död, och hvilken han hade uppväckt från de döda.
Där gjorde de dä åt ho-
nom en aftonmåltid, och Marta tjänade; och Lasa- rus var en af dem, som sut- to till bords med honom.
Då tog Maria ett skål-
pund dyrbar smörjelse af oförfalskad nardus och smorde Jesu fötter och torkade hans fötter med sitt hår, och huset upp- fylldesmed lukten af smör- jeisen.
Då sade en af hans lär-
jungar, Judas Iskariot, Si-
Matt. 96. Of. Mark. 14, 3 f. (3)
Joh. U, 2.
