JOHANNES, 12. möns son, den som skulle förråda honom : 6 H varför har icke denna smörjelse bllfvit såld för tre hundra penninfrar och grif ven åt de fattiga ?
Men detta sade han icke
därför, att han vårdade sig om de f attigra, utan dttrf ör, att han var en tjuf och hade pungen och tog det, som däri lades.
Då sade Jesus : Låt hen-
ne vara. Hon har för- varat det till min begrraf- nings dag.
Ty de fattiga haf ven I
alltid bland eder, men mig haf ven I icke alltid.
Då hade en stor mängd
judar fått veta, att han var där, och de hade kommit dit, icke allenast för Jesu skull utan ock för att se Lasarus, hvilken han hade uppväckt från de döda.
Och öf versteprästema
rådslogo om att äf ven dö- da Lasarus,
ty många af JUdame
gingo för hans skull bort och trodde på Jesus.
Dagen därefter, när
mycket folk, som hade kommit till högtiden, hör- de, att Jesus kom till Jeru- salem,
togo de palmkvistar
och gingo ut att möta ho- nom och ropade: Hosian- na, välsigrnad vare han, («)Joh.l8,». (»)Joh.ll,«f. (12) Matt. 81, 8 f. Mark. 11. 7 f. Lok. Sii som kommer i Herrens namn, Israels konung !
Och Jesus fann en ung
åsna och satte sig på hen- ne, såsom det är skrif vet :
»Räds icke, du dotter
Sion ; se, din konung kom- mer, sittande på en åsnin- nas fåle.»
Men detta förstodo
hans lärjungar icke i bör- jan, men när Jesus hade blifvit förhärligad, då kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade gjort ho- nom detta.
Då vittnade om honom
folket, som var med ho- nom, när han kallade La- sarus ut ur grafven och uppväckte honom från de döda.
Fördenskull kom ock
folket emot honom, eme- dan de hörde, att han hade gjort detta tecken.
Då sade fariséerna sins-
emellan: I sen, att I alls intet kunnen uträtta: se, hela världen löper efter honom.
Och några grreker voro
bland dem, som foro upp för att tillbedja under hög- tiden.
Dessa gingo nu till Fi-
lippus, som var från Det- saida i Galiléen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilja se Jesus. ,S5f. (IS) Pto. 118. 85 f. (18) b. «S.ll. Sak. 9. 9. Matt. 81, &
